Stöd oss!Vill du sponsra eller stödja Festivalpodden? Klicka ovan!

Linus säger puss och hej!

Tiiiill tonerna av Diplos Revolution (ja, ni bör lyssna på den när ni läser detta) säger jag puss och hej och välkomnar er till Festivalbloggen! Jag heter Linus Bjarnelo och är den ena halvan i din lilla uppsättningen, Festivalpodden och tänkte nu ägna detta första inlägg i Festivalbloggen åt att presentera mig själv.

Ni känner mig säkert vid det här laget. Eller vad fan, det gör ni nog inte. Det slår mig i samma sekund som jag påstår att ni redan skulle känna mig vid det här laget att jag ÄN EN GÅNG låter min egen skeva världsbild om mig själv styra mig. Och lika självklart som att Slowdive blev klara för Way out West den här morgonen, lika självklart är det att jag, utan att egentligen veta om det själv, i själva verket, i den här bloggen, gett mig själv ytterligare ett utrymme att orera fritt om mig själv. När det egentligen ska handla om festivaler. Lite som Festivalpodden med andra ord. Jahaja.

Men vet ni vad? Jag tror ändå vi kommer kunna ha sköj tillsammans i den här bloggen. Jag är trots allt inte ny i blogg-gejmet. Detta är bara en av många bloggar som jag har skrivit i genom åren. Visst, de andra gångerna som jag har varit ägare av en blogg har alltid slutat illa. För många år sedan hade jag till exempel en blogg som urartade i att en långtradarchaffis från Klågerup mordhotade mig. Och bara häromåret hade jag en blogg på Möllan.nu som kulminerade i att någon dåre hängde ut mig som mansgris i ett långt osammanhängande inlägg på sin luddiga blogg. Och en annan blogg jag hade blev ett monster. Eller vänta, den sista var nog inte jag. Skev världsbild som sagt.

Nåja, som ni märker så kan en blogg med mig bakom rodret sluta lite hursomhelst. Och det är väl spännande! Men samtidigt, glöm det förgångna. Den här bloggen ska ju, hur mycket jag än vill det, INTE handla om mig. Den ska handla om festivaler och annat nöjesrelaterat kring det. Dessutom kommer ju även min kompis och podcast-partner-in-crime Filip också skriva i den med jämna mellanrum. Han är snäll, den där Filip. Lite väl lång till längden i förhållande till mig själv, men i det stora hela.. snäll.

Låt oss tillsammans göra detta lilla bloggtillhåll till den mysigaste platsen som finns. Om man bortser festivaler då’rå. Festivaler är trots allt det mysigaste som finns. Men utöver det! Så är DET HÄR det händer grejer.

Nog snackat för den här gången. Nu ska jag rusa vidare till min psykolog. Vi ska prata vidare om där vi var sist. Då sa han att jag var “en person som bar på djupt narcissistiska drag i min personlighet som är skadliga både för min omgivning och mig själv.”. Men så är han också helt jävla dum i huvudet den där psykologen.

Puss och hej! 

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *