Stöd oss!Vill du sponsra eller stödja Festivalpodden? Klicka ovan!

Det finns en stark känsla i Roskildesläppet

Vi spelade in senaste Festivalpodden igår tillsammans med ett 6-pack Tuborg, i Roskildes ära, såklart. För det var ju det hela avsnittet handlade om. Roskilde. Och deras MEGASLÄPP som jag så fränt väljer att kalla det. Och sen gick jag hem, klippte skiten enda in på småtimmarna och så var det inte mer med det.

Idag minns jag ingenting. Inte ett ord av vad jag sa. Något som för övrigt kan symbolisera hela gårdagen. Om en vecka däremot, då kommer allt vara tillbaka.

För det är nämligen alltid så här det är med Roskilde MEGASLÄPP. Att hela dagen runtomkring och under släppet är så överväldigande på många sätt. För det är där och då, när akt efter akt släpps, och alla vi som sitter samlade runt det, för första gången formar årets festival tillsammans. Det är där och då som peppen kommer. Vare sig vi är med varandra eller ej. För vi har alla det gemensamma målet och intresset i att för stunden bli en del av Roskilde. Det är där det händer. Vi är som två boxare innan matchen. Vi är på invägningen. Vi känner på varandra. Vi säger hej, tar in informationen, bygger våra förväntningar och sedan när släppet är över, går vi tillbaka till vardagssysslorna igen. Och två månader senare förenas vi på plats i Roskilde för att ta vid där vi slutade efter släppet.

Det är förmodligen en extrem överdrift, men det är exakt på grund av det här som gör att MEGASLÄPPET är så viktigt för mig. Känslan av att det är nu det händer. Det får en historiskt betydelse. Och när jag åter hittat tillbaka ut ur tomheten kan jag svara er EXAKT vad jag gjorde den dagen då Roskilde släppte sina band. Varje år jag har följt släppet kan jag, på samma sätt som folk kan svara på vad de gjorde EXAKT i den stunden de fick veta att planen hade flugit in i World Trade Center , svara på EXAKT vad jag gjorde den dagen som The Shins blev klara 2012, James Blake blev klar 2013 och Icona Pop blev klar 2014.

Det finns en stark känsla i det. Men den är också förenad i tomhet. Som nu. I samma stund som vi har alla akterna serverade känner jag tomhet. Inte för att jag är besviken över släppen, nej verkligen inte. Utan just för att jag vet att det är nu, NU, som festivalsommaren börjar. Och jag är aldrig beredd på det. Och då förvandlas jag till den där snubben som sätter sig öga mot öga med sin partner in crime, tillsammans med ett 6-pack Tuborg, för att sammanfatta hela spektaklet i ett timmeslångt avsnitt, utan att egentligen inte ha en jävla aning om vad det är för ord som kommer ur min mun.

Jag minns ingenting helt enkelt. Inte just nu. Men om en vecka eller så. Om en månad. Om ett år. Ja, om 10 år! Då kommer jag minnas gårdagen precis som om den var just en gårdag. Och jag kommer minnas den som en fantastisk dag. Det var nämligen då Roskilde än en gång satte de sista pusselbitarna i det som än en gång kommer vara en höjdpunkt för sommaren.

Puss och hej. /Linus

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *