Stöd oss!Vill du sponsra eller stödja Festivalpodden? Klicka ovan!

Gårdagens teknik vill inte kommunicera med dagens teknik

Festivalnedräknaren

Öresundsfestivalen:  10 dagar kvar
Roskilde: 41 dagar kvar
Sziget: 83 dagar kvar

Festivalpeppen just nu:  Lite oroad, med tanke på allt regn.

Lyssnar på:

 

Jag har nu gått igenom alla mina bilder som jag tagit med diverse kameror, mobiler och iPhones under min uppväxt och tid som festivalare och samlat dem i en och samma mapp på datorn. Sorterat från Sweden Rock 2006 till Roskilde 2014. Det känns bra att ha dem samlade på en dator, med back up dessutom. Och det är då det slår mig hur skönt det på något vis har varit att växa upp som festivalare i en tid då digitala bilder existerar. Visst, det faktum att jag var för liten för att få kunna uppleva Daft Punk och Wu Tang Clan på Hultsfred 1997 är en aning bittert, men samtidigt ger det mig en liten tröst att de eventuella analoga bilder jag hade haft från dessa spelningarna sedan länge skulle vara slitna och försvunna i en låda på vinden.

Nu har jag istället dem i en mapp på datorn. Är jag deppig, inspirationslös och uttråkad när hösten kommer kan jag lätt ta fram dem igen och minnas tillbaka till alla dessa härliga stunder.

Och apropå när det analoga möter det digitala så befann jag mig igår på Tekniska Museet i Malmö tillsammans med min flickvän för att bota tristessen som kom med ovädret, samt att försöka bilda min sedan länge förlorade alkoholhjärna en aning. Förutom det nostalgiska i att befinna sig på en plats som mina föräldrar ofta tog mig till när jag var liten upptäckte vi bland annat att de hade ställt ut en slags skrivare från 1998 som skulle demonstrera när Bluetooth kom. Denna maskin skulle enligt en text vid montern den befann sig i kunna kommunicera med dagens teknik. Det skulle med andra ord vara möjligt för oss att koppla upp våra telefoner mot den och få den att skriva ut en bild från våra telefoner. Vid första anblick kändes det givetvis mycket kittlande. Dagens teknik skulle få chansen att möta en 16 år gammal maskin och tillsammans skulle de dansa ut i en bild. Vi kopplade genast upp våra telefoner mot blåtanden och inväntade detta spännande resultat. Givetvis med vad som skulle visa sig vara en extrem besvikelse. Min iPhone vägrade nämligen att ens upptäcka den uråldriga maskinen.

Efter en minut dök en museevärd upp och frågade om vi behövde hjälp med maskinen. När hon fick syn på min iPhone såg hon uppgiven ut. ”Vi har upptäckt att maskinen inte kan kommunicera med iPhones.”, sa hon, och än en gång blev det uppenbart vilka jävla as Apple är när det kommer till att låta deras maskiner kommunicera med saker som inte pryds av deras förbannade äpple. Sekunden efter lyckades dock min flickvän, som envisas med att ha en Androidtelefon, få kontakt med maskinen. Jackpot, tänkte vi och valde en bild på oss båda där vi glatt håller om varandra vid lasagnevagnen på Roskilde, och skickade sedan över den till maskinen.

Det tog 10 sekunder. Sedan sa maskinen ifrån. Den varken ville eller kunde skriva ut bilden. ”Anslutningsfel”, var den hopplösa ursäkten som maskinen försvarade sig med. Vi såg oss förvirrat omkring i hopp om att hitta värden som bara för en stund sedan frågat oss om hjälp. Hon var spårlöst försvunnen. Hon hade väl insett att projektet var bortom räddning. Gårdagens teknik vill inte kommunicera med dagens teknik. Den är väl förbannad över att vi sedan länge övergivit den. Och när vi nu sträcker ut en hand mot den i hopp om försoning suckar den åt oss och säger ”Det är försent. Jag vill inte längre vara en del av er värld.”  En ganska deppig insikt, som inte blev bättre av att regnet föll tungt utanför.

I övrigt ställde det Tekniska Museet ut objekt som på något vis hade med Malmö stad att göra. I en av montrarna hade de placerat ett liggunderlag, en soväck, konserver med mat, en gammal mobiltelefon, ficklampa och andra saker som på något sätt hade med överlevnad att göra. Den tillhörande texten till montern förklarade: ”Saker som tillhört en uteliggare i Malmö”.

Jag slogs av två saker när jag läste texten. Ett: Det bisarra i att ställa ut saker som tillhört en uteliggare. Två: Att varje sak i montern skulle kunna höra hemma i en festivalpackning. Där har tekniken med andra ord stått stilla. Där är den fortfarande densamma.

P.S. Jag planerar så småningom att publicera mina bästa festivalbilder här i bloggen, med beskrivande texter till dem.

Puss och hej!
/Linus

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *