Stöd oss!Vill du sponsra eller stödja Festivalpodden? Klicka ovan!

Första gången på ny festival = skräck

Festivalnedräknaren

Northside Festival:  3 dagar kvar
Roskilde: 19 dagar kvar
Sziget: 61 dagar kvar

Festivalpeppen just nu: Skräckslagen, men underbar!

Lyssnar på:

 

Juni 2012. Jag ligger i min soffa, med 1 kg godis och ser fram emot en hel helg, eller snarare en hel vecka av degande framför TV:n och det Fotbolls-EM som nyss har inletts. Jag hinner ta en tugga på en sur jävla godisbit, när telefonen ringer och jag blir informerad om att jag har blivit ackrediterad till att få bevaka Hultsfredsfestivalen, den som vi vid tidpunkten är helt ovetandes om att ska bli den sista av sitt slag på Hulingen. Ackrediteringen var förvisso planerad, för längesedan, men har fallit i glömska, blivit blott en dröm och därför blir nyheten inte bara glad – utan också jävligt förvånande.

Jag har aldrig satt min fot på Hultsfred tidigare. Nu har jag knappt en vecka på mig att planera min vistelse dit, med allt vad transport, tältköp, sprit (det viktigaste) och annat innebär. Det som också slår mig är att jag, trots alla somrar framför ZTV i yngre ålder, samt ändlösa romantiserande och informativa artiklar från festivalen, signerad den journalistkår som numera bara hänger på VIP:en på Way out West, i slutändan inte har någon jävla aning om hur det kommer vara att befinna sig på Hultsfred. Jag är, trots all min festivalerfarenhet, en rookie. En oförberedd rookie.

Det är som min första festival all over again. När jag klev in på Sweden Rock 2006, som en oknullad och skräckslagen tonåring och inte visste hur jag skulle bete mig i detta festivalklimat som man hade hört och läst så mycket om. På samma sätt skulle jag nu få kliva in på ett nytt festivalområde, det mest klassiska som svensk festivalsommar kunde erbjuda, och försöka bli ett med den, skapa och formge mina intryck, samtidigt som jag skulle försöka skapa någon slags läsbar journalistik kring det.

Allt som behövdes var sällskapet av en sann festivalveteran, samt en tvättäkta Hultsfredslegendar för att tvätta bort skräcken av denna nya mark. 10 sekunder senare kunde det sammanfattas och konstateras på samma sätt som mitt skräckslagna tonårsjag hade gjort på Sweden Rock 6 år tidigare: Med kärlek vid första ögonkastet. Att känna sig lika hemma som jag har känt mig på så många andra festivaler.

Men trots denna lärdom står jag här nu igen, 2 år senare, och har mötts av ett liknande besked. Med ännu kortare varsel står det nämligen klart att jag för första gången någonsin ska utvidga mina danska festivalvingar genom att dra till Northside i Århus. Och samtidigt som jag gläds över att äntligen få besöka denna nordiska lilla guldklimp som man hört så mycket om de senaste åren, danskarnas svar på Hultsfred som det slarvigt kan beskrivas som, finner jag mig åter igen vara den där skräckslagna pöjken som med oknullade och darriga steg inser att han ännu en gång ska kliva in på outforskad festivalmark.

Egentligen hinner jag inte reflektera över det. För i samma sekund som det blir klart inser jag att jag måste ducka tågstrejken, hitta alternativa resvägar och lyckas med det nästan omöjliga i att hitta ett boende i lilla Århus bland 30 000 andra besökare. Och när detta är löst är jag så förvirrad i skallen att jag inte riktigt kan förstå hur jag för bara en sekund sedan var kapabel att göra en bokningsreservation på danska mitt i alla dessa omtumlande känslor som tävlar om att attackera mina sinnen.

Hur lyckades jag ens tackla detta när jag skulle till Roskilde första gången? Antagligen för att Roskilde är så mycket större. Jag svimmade väl helt enkelt vid tanken och har förträngt känslorna från den gången. Så måste det vara.

Trots att vi i Festivalpodden snackat ofta om Northside det här året, trots att jag har hårdstuderat festivalen enda in på skinnet och kunnat rabbla line up:en i sömnen känns det i samma sekund som allt blivit verklighet som att jag inte kan någonting om den. Jag ser Lana Del Reys namn på postern och tänker ”Ska hon spela? Det var som fan!”, trots att jag vetat att hon ska lira där i månader. Jag är en festivalrookie igen. En oförberedd jävla festivalrookie.

Jag vägrar tro att jag är ensam om att känna skräck och nervositet när jag ska besöka en festival för första gången. Jag är övertygad om att vi alla varit där någon gång. Men samtidigt, vad fan, det kvittar egentligen hur många gånger man ska behöva tackla det.

För i slutändan är ju alltid slutresultatet, eller i alla fall oftast, detsamma. För på samma sätt som när man befinner sig på en festival man befunnit sig tidigare på och slår sig ner i sin ännu fullt fungerande tältstol i sitt precis färdigbyggda camp och öppnar första ölen, blickar ut över campingen och sitt underbara sällskap och sedan blundar och föreställer sig de kommande dagarnas fest. Och där och då, som så många gånger förr, konstaterar: Jag är hemma igen.

På samma sätt kvittar det hur nervös eller skräckslagen man är när man kliver in på en ny festival. Det dröjer max 10 sekunder för att göra det liknande konstaterandet:

Jag har hittat ännu en plats att kalla hemma.

Och jag är övertygad om att även Northside definitivt kommer klassa in under kategorin ”hemma”.

Hoppas vi ses där!

Puss och hej!
/Linus

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *