Stöd oss!Vill du sponsra eller stödja Festivalpodden? Klicka ovan!

Hur sammanfattar jag Roskilde? Hur sammanfattar jag livet?

Wow. Hur gör man egentligen för att försöka sammanfatta den stund på året som man längtat efter i sisådär 350 dagar. Hur beskriver man alla de känslorna som överväldigar en under de 8 dagar som utgör höjdpunkten på året, livet och fan och hans festivalmoster?

Jag knäcker en öl, jag lyssnar på all den musik som förtrollade mig då och stirrar på detta digitala papper och inser att det inte finns utrymme, ord eller formuleringar att ens kunna försöka ge Roskilde den text som denna heliga plats, denna topp på jorden, detta HIMMELRIKE förtjänar.

Det går inte.

Istället tar jag en klunk på min öl och försöker beskriva karusellen som jag glatt snurrat runt i under 8 magiska dagar på andra sätt och vis. Jag försöker hitta tillbaka till känslan genom att fånga saknaden av den. För allt jag är nu, allt vi är när Roskilde inte är igång och allt som inte får plats på det gigantiska fält som huserar fest och kärlek, som doftar Tuborg och urin och som är hemmet till ekot av den finaste musiken ni kan tänka er, när den ljuder från de orangea tälten och visslar i vinden av bajamajor, träd och afrikanska matstånd, existerar inte i denna stund.

Och det gör mig deprimerad. Det gör att jag hatar allt som har med verkligheten att göra.

Bara en sådan enkel sak som att gå in på Twitter och konstatera att den första tweeten jag läser är signerad en joppe som kommenterar något totalt ointressant som hänt på Almedalsveckan får mig att vilja kräkas och kasta telefonen i väggen. Jag vill lägga mig i fosterställning när jag inser att jag tvingats tillbaka till en verklighet där folk engagerar sig i saker, som visserligen i många fall är viktiga, men som i slutändan är så långt ifrån Roskilde att vi som varit där inte kan göra annat än att gråta åt detta meningslösa engagemang.

För på Roskilde behöver vi inte engagera oss. Vi är redan hemma. Vi har redan segrat. Vi är ett med friheten. Fuck alla som sätter fylla och lera som den främsta synonymen med Roskilde. Det är det inte. Roskildes främsta synonym är friheten.

Friheten. Det skadar inte att skriva det igen. Roskilde gör allt för att få oss att känna oss som fria människor. Så som det är menat att vi ska vara. Vem vi än är, vad vi än är, på Roskilde dansar vi alla i harmoni till friheten. Vi är ett med den. På Roskilde är vi hemma.

Alla politiker och andra som engagerar sig i de never ending-debatter som är Sverige och Almedalsveckan borde skita i det nästa år och bara dra till Roskilde istället, joina oss som fattat grejen och slå er ner i varsin tältstol, suga in frihetskänslan och inse att: Det är så här det ska vara. Det är så här livet ska vara. Det är det här vi ska sträva efter. Friheten. Den finns definierad i EXAKT den modell som den ska vara, här på Roskilde. Och ni fattar det inte.

Det lika delar äcklar mig på samma sätt som det lika delar får mig att pusta ut. För tack vare er ignorans kommer alltid Roskilde vara min tillflyktsort från det samhälle ni placerat mig i mot min vilja. Roskilde kommer alltid vara platsen för frihet. Roskilde kommer alltid vara mitt hem.

På Roskilde bor jag med människor som jag i många fall bara träffar en gång om året, just på Roskilde. Trots det älskar jag de här människorna mer än livet självt. Jag skulle kunna fira jul med dem och jag skulle kunna ta en kula för dem. På Roskilde är de mitt allt och på Roskilde är vi våra allt. Vi är alla ett med friheten.

Jag tänker inte jämföra eller försöka övertyga er om varför Roskilde är en bättre festival än andra festivaler. För Roskilde är ingen festival. Roskilde ärså  mycket mer. Roskilde är hjärtat om jorden hade varit en människa. Roskilde är friheten. Roskilde är allt.

Och just därför kan jag inte sammanfatta årets fantastiska 8 dagar. Det hade varit som att be mig förklara meningen med livet.

Puss och hej

/Linus Bjarnelo

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *