Stöd oss!Vill du sponsra eller stödja Festivalpodden? Klicka ovan!

Festivalkrönikan: V 37 – “Roskilde byggdes inte över en natt”

Festivalsommaren är över. Det går inte längre att fly faktumet. Och medan vi klipper av festivalarmbanden, de sista minnena från den fantastiska sommar som har varit, så gör vi allt för att ducka regnet och mörkret.

Förr förknippade jag hösten med ångest. Som en period på året som är så långt ifrån en festivalsommar man kan komma. En tid av galenskap och abstinens, som kunde kulminera i att jag satt dygnet runt och stirrade på nedräkningsklockan för nästa års festival på roskildes hemsida, medan jag drack Tuborg, som jag hade haft i mikron i ett desperat försök i att simulera tältvarm öl. Och jag skaffade skägg. Ett skägg med så bibliska proportioner att folk ryggade tillbaka av åsynen av mig, de få gånger jag vågade mig ut ur mina dunkla vråer, något jag enbart gjorde när jag skulle till Systemet för att köpa mer Tuborg.

Nu för tiden har jag däremot tänk om. För sedan Festivalpodden blev en del av mitt och era liv så symboliserar hösten omstarten på festivalsäsongen. För festivalerna sover ju aldrig. Det är nu vi istället börjar rusta för nästa sommar. Det är nu vi börjar spekulera om bandbokningar, sparar pengar till Szigetresan och synar varendaste festival från topp till tå så vi har färdplanerna redo när väl solen tittar fram igen.

På så sätt är festivalhösten en spännande tid. Speciellt i år, när den inte kunde fått en större start än den bomb som precis föll på andra sidan sundet. En bomb vars ekon fortfarande sprider sig längs vidderna. En bomb som både är lite spännande, men också är extremt bekymmersam.

Bomben heter Tinderbox, och är signerad det lilla, lilla, samhället Odense, i Danmark. En festivalnyhet som redan fått en hel del uppmärksamhet med tanke på att Odenses borgmästare, Anker Boye, lovordar den som om den vore botemedlet mot cancer. Han talar glatt om att 45 000 människor ska vallfärda till Odense nästa sommar. Han talar glatt om en ny festivalgigant, en dansk vacker rubin som slipats till perfektion tillsammans med FKP Scorpio. Han talar helt enkelt om att den danska festivalkartan ska ritas om. Att Tinderbox ska bli Danmarks största festival, medan han bittert sneglar åt en viss konkurrent borta i Roskilde. Han har med andra ord redan drabbats av hybris. Och medan han gör det så inser han kanske inte att hans lilla botemedel mot cancer snarare är motsatsen. En cancersvulst som sprider sig och nu får fäste i ytterligare ett land.

Vi känner alla till historien om Bråvalla vid det här laget. FKP Scorpios nordiska flaggskepp och en i mängden av alla deras jättefestivaler, som bara över ett år ploppade upp och ritade om festivalkartan fullständigt. En jätte som slog till, med en enorm budget, när Peace and Love var som svagast, och därmed satte ribban för vems pipa övriga festivalsverige ska dansa efter. Och vare sig man gillar det eller ej, så var succén ett faktum.

Hur toppar man en sådan succé som hagalen festivalgigant? Jo, man blickar åt andra håll. Man behöver en konkurrent, ett nytt land, samt en hybrisfylld borgmästare som är beredd att pumpa in pengar i projektet och plötsligt är Odense med en egen festival. En festival som inte ens hunnit boka sitt första band, men som redan förklarar krig med Roskilde.

Säga vad man vill om FKP Scorpio. Deras festivaler är säkert roliga, men det finns en jävligt dyster aspekt i hur det går till när de skapar dem. För där mindre festivaler slitit röven av sig att komma dit dem är, där de bygger värdegrunder på hur de ska stå, försöker hitta nischar och sakta men säkert bygger upp sin festival – där går FKP Scorpio bara in, med en obegränsad tillgång av pengar och bygger upp en jätte, skitsamma var den ligger, skitsamma vad den kostar, så länge vi har stora band så funkar det, och sopar banan med allt sitt motstånd. Det går emot allt vad en festival står för – och det är framförallt totalt själlöst.

Och nu ska den själlösa jätten ge sig på den traditionella jätten. Frågan är bara hur mycket Roskilde egentligen darrar. För detta påtvingade festivalkrig är i slutändan som att se en fjäderviktare i boxning som försöker utmana tungviktsmästaren. Det tar nämligen tvärstopp här.

För om jag anser Roskilde som den bästa festivalen som finns, så är det inget i jämförelse med den kultstatus festivalen har hos danskarna. Och Roskilde är ingem festival som byggdes över en natt. Det är en festival som byggts upp sakta men säkert och det är en festival som fått sin enorma status just för den kärlek de givit tillbaka till sina besökare år ut och år in. Roskilde är inte Peace and Love och därför går det inte att fajtas med dem. Speciellt inte i Danmark. För danskarna vill inte ha själlösa festivaler, danskarna vill ha Roskilde – och skiter fullständigt i allt som inkräktar på dess revir.

Och ja, Tinderbox hade säkert kunnat bli jättebra, om det inte vore för FKP Scorpios och Anker Boyes ängslighet om att störst är bäst och vackrast.

Festivalhösten har som sagt knappt dragit igång och första bomben är släppt. Jag tror inte vi lär höra så många fler smällar från Odense efter detta. Jag tror inte heller Tinderbox blir något långlivat projekt. Och Anker Boye får väl så småningom lämna sin post på grund av alla pengar han kastat i sjön, medan FKP Scorpio drar vidare till någon annan dansk stad för att skapa ännu ett själlöst försök att knuffa bort Roskilde från tronen.

Det kanske är lite ångest med festivalhöst, trots allt.

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *