Stöd oss!Vill du sponsra eller stödja Festivalpodden? Klicka ovan!

LSD-kids och Siwert Öholm på festival i Texas

Efter ett plan som fastnat i San Antonio på grund av tornadovarningar och regnoväder, efter en minst sagt skumpig tur bland åska och regnmoln till Dallas och en 10-timmars flight utan fungerande ”entertainment system”. Vi har med andra ord legat i dvala, såhär några dagar efter årets första festival – Austin Psych Fest, eller Levitation som de numera kallar sig själva. Oklart.

Och årets första festival har varit lika charmigt ostabil som maj månads väder hemma i Sverige. Eller,11070664_495141830639044_4691624720290053889_nkanske är jag aningen ödmjuk. Jag vet inte hur charmigt det är att vänta på en Shuttlebus i fyra timmar tillsammans med tusen mer eller mindre ACID-påverkade amerikaner. En shuttlebus som efter fyra timmar bestämmer sig för att strunta i att vi väntar. Den dyker aldrig upp. Kvar står vi. Jag, Gunnar och vår Australiensiska hostel-kompis Patrick tillsammans med en drös LSD-ungdomar, miljövänner eller bara snåljåpar. Och plötsligt känner jag mig som Siwert Öholm. Pysch är satans påhitt och jag tänker bannemä inte åka tillbaka dagen därpå. Vi är förbannade när vi till slut lyckas knipa tre platser tillsammans med två lika förbannade tjejer från London. En delad taxi till “Downtown” och en 40 minuters promenad senare är vi hemma i våra våningsängar. ” Aldrig mer Austin Psych Fest” ekar i mitt huvud när jag och mina ben havererar.

Ni förstår säkert. Festivaler är inte till för att missa och dagen därpå tar jag och Gunnar oss ner till
Colorado River och Barton Creek för att tvätta bort lera och sorger. Vi är varnade för att giftormar kan bita oss i fötterna men tänker att lite musik och cigaretter nog håller dessa borta. Efter ett minst sagt stenigt och balanskrävande dopp sätter vi sedan styrning mot Carson Creek Ranch och festivalen igen, med förhoppningar om bättre tider. Så blir det. Night Beats, The Oh Sees, The Black Ryder och Mystic Braves ger oss alla spelningar att komma ihåg. The Oh Sees fantastiska visions, Mystic Braves poppiga psych-avbrott och The Black Ryders hypnotiska mörker har fått festivalpeppen på topp. Vi tackar våra insmugglade småflaskor Fireball och billig rom som spetsat våra drinkar. Vi är inte bara fyllda med musikupplevelser, vi har också lyckats spara lite pengar, fyllt oss med god vätska och dansat in den psykadeliska natten. Vackert!

För när den svenska kronan förvandlas till dollar uppstår inte magi. Snarare tragedi. Allting blir mycket dyrare än det var för bara något år sedan. 7 dollar för en alkoholfattig burköl och 8 för en drink i ett glas mindre än en äggkopp. Det håller inte. Vi är stolta över att rädda lördagen med småflaskor i underbyxorna.

11218528_10153236898350482_1363874974422962458_n

Så blir det söndag och sista dagen på festivalen. Fort gick det. Vi bestämmer oss för att fortsätta vårt vinnande koncept och fylla kallsonger. Med bestämda steg traskar vi mot spritaffären och drar i dörren. Som så klart är låst. Det är söndag. Tji fick vi. och tog istället en taxi till festivalen för att ruinera oss på folköl närmare hundralappen. Mac Demarco ger oss i alla fall söndagens absolut bästa spelning och passar på att hjärtligt håna psychscenen i mellansnack där hela bandet är involverade. Cover på Coldplays Yellow och publiksurf får publiken att släppa den seriösa psych-approachen för en stund och gör att vi, tidigt dagen efter ändå kan åka hem med minnen om en alldeles fin upplevelse. Första Amerikanska festivalen är avklarad och vi är helskinnade. Fint så!

Puss & Hej!

 

Add a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *